Så, var ett tag sen jag skrev något. Största anledningen? Spel. Först sjönk jag in i Deus Ex: Human Revolution som jag spelade igenom två gånger och spenderat över 100h med nu och efter det så blev det att lira Gears of War 3 som jag även det klarade två gånger. Men nu när de blivit avklarade och jag funderade över vad jag skulle hitta på visade sig Battlefield 3 betan finnas släppt. I och med att jag tycker 360 dosan är bekvämare för FPS än PS3 dosan och jag ändå har en månad XBox Live Gold igång så tänkte jag att jag kan lira där. Jag har nu spelat de tre senaste dagarna och eftersom det är en beta fick jag för mig att lista saker som buggar och saker som kanske borde förbättras. Detta är alltså bara saker jag kommer ihåg lite på en gång så det finns säkert mera.

> Ibland kan jag inte springa på en gång utan tvingas stå stilla (släppa styrspaken) för att sedan kunna börja springa.
> Ibland kan jag heller inte sikta med mitt vapen (aim down sight). Då tvingas jag avfyra ett skott och ladda om för att det ska fungera som det ska.
> Vet inte om det är DICE som har problem eller om det är en bug. Ibland när jag startar betan får jag bara felmeddelande att spelet inte hittar EA servrarna eller att det inte finns några matcher igång. Men startar man om betan brukar det ordna sig.
> En av dem drygare sakerna är att efter att jag dött och respawnat så har ljudet i spelet försvunnit eller sänkts så man knappt hör något alls.
> Det tycks finnas en risk att spelet låser sig när det laddar mellan matcher, och det låser sig ALLTID när jag tar Quit i menyn.
> Ibland kommer man in på servrar där marken ser ut att rycka konstigt. Vet inte om det beror på lagg. Väldigt frustrerande och hukar man sig eller lägger sig ner på marken riskerar man att fastna under den.
> Lika så finns det små kratrar efter explosioner i första området som utspelar sig i en park. Springer man över dessa eller lägger sig i dem kan du även här glida ner under marken och fastna.
> Spelares karaktärer kan ibland bugga sig så att när de ligger ner ser de ut som förvridna lik (konstiga ställningar, vapnet pekar rakt upp i taket) när de egentligen ligger och siktar rakt emot en. Detta kan ske när folk springer också så att de ser ut att springa kobent och flaxa med armarna. (Ganska roande. ;p )
> Istället för att få se killcam ifrån personen som dödade dig får man ibland en skum bild av bakgrundsbilden när matchen är över som ligger under marken någonstans och kameran zoomar in på den.
> Dör du och ligger nära ett objekt som ger texten ”Press X to…” så kommer detta synas när du spawnar och ändå står flera hundra meter bort.
> Texturbuggar. Har sett buskar vars blad ser utdragna ut på flera meter. Sen upplevde jag en match där vissa personers muzzle flash ifrån gevären då de skjöt fastnade och hängde kvar i luften.
> När man spawnar som det ena laget kollar man åt fel håll som man ska springa.

Det var buggarna som jag upplevt. Men utöver dem så finns det saker som jag ändå vill påpeka ytterligare.

> UMP-45 som man låser upp vid level 16 borde göras lite sämre. Kanske lite svagare bara. För som det är just nu spelar alla med den (undrar varför) då den är ruggigt bra. Har själv testat den och man märkte på en gång hur jäkla bra den är i jämförelse med andra gevär som används på kort och medium avstånd.
> Radio Beacon som skapar en ny spawnpoint för laget borde förklaras bättre. När man sätter ut den vet man inte åt vilket håll man sen kollar åt när man spawnar. Man får inte alltid sätta ut den på marken (men brukar gå efter ett antal försök ändå). Ibland när man spawnar har man inte en ny, och ibland har man det. Men du kan alltid klicka för att plocka fram den. Din karaktär håller då i ett osynligt objekt som inte går att sätta ut. Samt, sprängs de två bombplatserna och matchen fortsätter längre bort försvinner den du satt ut men du får ingen ny.
> Usel killcam. Vet inte om det är tänkt att den ska vara som den är. Otroligt inzoomad och enda men oftast får se är en extrem närbild på han som dödade dig. Hemskt fult! (Man kan inte navigera i menyer under denna tid heller så du tvingas sitta och stirra på skiten också.)
> När jag ska klicka på att spawna så ibland brusar bara bilden till som att jag blir nekad mitt val. Kan ibland krävas 3-5 klick innan jag väl får spawna. Men det finns ingen spawn nedräknare som visar när jag får klicka eller inte. Känns som att det finns en, men att den inte syns vilket är ganska idiotiskt.
> Anfallande laget har 100 respawn tickets att ödsla på att försöka spränga de två bombpunkterna. Det jag inte förstår är varför att så fort räknaren når noll så är matchen över. Det kan fortfarande vara över tio personer vid liv, men bara för att räknaren når noll så anses matchen vara över. Man borde i alla fall få spela klart sitt liv i ett sista tappert försök. Lyckas man planta bomben och alla är döda tycker jag ändå att försvarande laget måste hinna desarmera bomben också även om motståndarna är döda. Sprängs bomben har de ju misslyckats med sitt uppdrag.
> Tactical Flashlight man kan sätta på sina pistoler och gevär tycker jag borde vara mindre effektiva ute i solljus. Är det mörkt förstår jag att man blir mera bländad, men uppe i en solig park är det faktiskt inte lika irriterande om någon pekar på dig med en ficklampa.
> Det borde göras tydligare på radarn åt vilket håll bombplatserna är åt. Att de syns som små prickar i kanterna som sen glider in på radarn när du kommer nära nog eller liknande. Blir bombplatsen dessutom armerad med en bomb tycker jag att dess ikon även borde blinka på radarn.
> Ganska ofta är lagkamraters namn och ikoner ivägen för ens sikt, lika så markörerna för vart bombplatserna är. Syns igenom väggar o.s.v. Detta kan vara grymt frustrerande om man ska försöka kika efter fiender som sitter längre bort (eller bakom ikonen). Minsta de borde fixa är att markörerna försvinner när man siktar med sitt gevär åt samma håll.

Phew. Vilken lista va? Detta är saker jag funnit och funderat på under ynka tre dagar av spelande. Det känns…oroligt. Visst vill jag lita på DICE men det känns som knapert med tid. Spelet ska hinnas ‘go gold’ och skickas ut i butiker till slutet av månaden. USA har sin release den 25:e och Europa har den 28:e. Det jag kan ana att de gör är att de fixar de största buggarna just nu, sliter och svettas sent in på kvällarna, för att i alla fall kunna skicka iväg spelet för att bli tryckt. Sen fortsätter de att pusha för att tvingas släppa en patch redan på releasedagen för att rätta till de resterande felen. Ganska oroande när man ser så mycket fel i en beta som sker så nära inpå spelets release. Antingen hade DICE behövt slita hårdare, vilket jag tvekar (tror nog redan de är sönderstressade där), eller så har de varit för tuffa emot sig själva med releasedatum. Många kan säkert tycka att de borde skjutit upp spelet för att ge sig själva lite extra tid för att leverera en slipad produkt, men jag tror de själva är så ivriga att försöka slå Call of Duty: Modern Warfare 3 (release 8:e November) på fingrarna och slåss om titeln som ”Årets FPS”/”Årets Online Upplevelse”. De har snackat så starkt om sitt spel nu och öppnat krig emot denna FPS jätte att det verkar som att de är rädda att tappa cred om de bett om att skjuta upp releasen till slutet i November kanske. Så nu har de satt sig i en väldigt tung situation och vi håller tummarna att våra svenskar orkar med slutspurten och kan leverera ett skinande spel som inte tvingas lida utav deras egna val att sätta ett releasedatum lite för tidigt. Jag håller andan och hoppas det blir positiva recensioner vi får läsa när det väl kommit. Lycka till DICE!

Get More: GameTrailers.com, Battlefield 3 – GC 11: Caspian Border Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Läste för några dagar sen, tror det var på Kotaku, om hur många procent av oss som spelar spel som faktiskt tar oss till slutet. Nu har jag tyvärr tappat bort artikeln men minns att det var enligt siffrorna (om man väljer att tro på dem) faktiskt förvånandsvärt många som aldrig klarade sina spel fullt ut. Jag kollade runt i mina hyllor och självklart har jag spel som ännu inte blivit avklarade. Köpta då jag vill spela dem men p.g.a nyare releaser och brist på lust jag aldrig kommit till väga att klara ut dem. Det handlar faktiskt om ca 10 spel över alla mina konsoler, handhållna och PC. Men jag vet att andra har bra många flera. Sen finns det alltid spel man aldrig kommit så långt att köpa men som man vill ha, säkert ett 10-tal till där. Men majoriteten av mina spel är avklarade. Men vart drar vi då gränsen för vad som anses ”klart”?

Själv vill jag dra den då eftertexterna börjar rulla. Men många köper inte alltid spel utav den anledningen. Vissa skiter fullständigt i storyläget i Call of Duty spelen och hoppar direkt online istället. Många spelar World of Warcraft, ett spel som inte har ett slut. Men jag är sådan att finns det eftertexter så är mitt mål att se dem. När texterna börjar rulla så anser jag mig ha klarat spelet. Jag kan luta mig tillbaka i fotöljen och andas ut. Prinsessan/landet/världen/galaxen är räddad tackvare mig.
Eftertexterna blir lite av några heliga minuter för mig. Stunden må vara kort men ack så viktig. Jag vill njuta av min triumf. Har jag köpt en version av spelet där en artbook medföljer belönar jag mig själv med att få öppna den för första gången. Medan musiken spelas bläddrar jag försiktigt genom sidorna och minns de stunder som förgyllt min resa. Helst av allt älskar jag att klara ett spel sent på natten, förstärker känslan på något vis. Jag, ensam i mörkret och känslan av ett avklarat spel. Då kan jag somna med ett leende på läpparna.

Men sen finns det ju vissa som kan dra gränsen högre. Att ”klara” ett spel är att ta det 100%. Hitta alla hemligheter, ta alla achievments, få alla sluten m.m. Detta är något jag sällan orkar. Det finns ett antal spel jag gjort det på dock; Batman: Arkham Asylum, Eternal Sonata, Super Meat Boy, Uncharted 1 och 2, Resident Evil 5 och några till. Dock undviker jag oftast achievments som handlar om att spela online och/eller att köpa DLC. Men vad har då dessa spel gemensamt som får mig att klara dem på det dära hardcore viset? De var helt enkelt för stunden så pass roliga och just vad jag behövde för att vilja spela det mera. När jag helt enkelt vill ha mera utav ett spel efter att jag klarat det (eftertexterna rullar) och jag ser achievments som nya utmaningar att ta mig an. Det finns spel som gör detta bra och vissa dåligt. Fast finns viljan och lusten tar man sig an dem. Men även om lyckan att klara av något svårt är skön, så slår den nog aldrig riktigt den då jag ser skärmen svartna och texten börjar rulla.

Jag hoppas flera utav er där ute delar detta tycke med mig och inte tillhör den dära procenten som aldrig klarar av sina spel. Man skulle gå miste om så mycket.

Tyst! Jag kan redan höra vissa utav er; ”MW3 suger, köp Battlefield 3!” Så jag tänkte börja med förklara varför jag är mera sugen på att köpa Modern Warfare 3 istället för Battlefield 3.
Bara för att jag spelat Call of Duty serien mera betyder inte det att jag hatar Battlefield. Måste det vara det ena eller det andra? Det är trots allt två helt olika spel. Visst är båda first person shooters, men båda erbjuder två helt olika upplevelser, och nu råkar det vara som så att Call of Duty har passat mig bättre.
När jag ser på videos ifrån Battlefield 3 så kan jag helt klart tycka att kvalitén ser bättre ut än Modern Warfare 3. Grafiken är otrolig och ljudet har tyngd. Minst sagt verkar det vara otroligt välproducerat. Men saken är den att det som väger tyngst för mig är multiplayer upplevelsen, och även om jag kan vara säker på att Battlefield 3 erbjuder ett riktigt bra multiplayer så har mitt problem alltid legat i spel med fordon i multiplayer. Jag gillar det helt enkelt inte. Banorna är så stora att man behöver ett fordon för att komma fram, men oftast drar folk iväg utan att man hinner hoppa in i ett fordon så man tvingas jogga över halva banan för att sedan bli dödad av en sniper som sitter och smyger på en kulle.
Jag vill såklart testa Battlefield 3 då det verkar helt klart spännande. Men för stunden är jag mera sugen på Call of Duty då det är något jag känner mig hemma i och vet att jag är relativt duktig på.

Så inför kommande Call of Duty, alltså Modern Warfare 3, har jag lite tankar och funderingar kring vad jag skulle vilja se i just dess multiplayer del.

Tempo
Först av allt vill jag se tempot uppdraget igen. Jag jämför skillnaden mellan de två senaste spelen, Modern Warfare 2 och Black Ops där tempot i spelet sjönk något galet. Jag tänkte inte på det först, men spelar man de båda spelen direkt efter varandra så märker man hur mycket snabbare MW2 var. Det vill jag ha tillbaka.

Tydligare vapenstatistik
Visst är det kul som det är nu att se hur många man dödat med sina olika vapen. Men det är inte det jag talar om. Det som stör mig är när jag väljer vilket vapen jag vill ha till min klass jag skapar. Jag finner mätarna som visar hur mycket skada vapnet gör o.s.v ganska otydliga. Helst skulle jag vilja se dessa utbytta emot siffror så att vi på ett tydligt sätt kan tyda skillnader på alla vapen. Något som jag ännu helre vill se på samma lista som helt uteblivit genom spel är att få se hur många skott ett magasin innehåller till alla vapen. Hur mycket rekyl vapnet har. Kanske till och med hur rekylen drar. Gärna hur pass bra vapen även är att skjuta med genom väggar (och skadan det gör efteråt). Allt för att göra det lättare att hitta ett vapen som verkligen passar mig.

Lagg?
Något som förekom på ett väldigt konstigt vis i Black Ops var lagg. Spelet påstod att man hade grön connection (snälla, visa ping med siffror istället för staplar!) och ändå kunde folk befinna sig där de stod för en halv sekund sen. Denna video förklarar bättre.

Vad detta beror på hoppas jag verkligen att de rett ut tills nu. Något jag funderat över om felet kan bero på är då Black Ops spelade in alla multiplayer matcher så att man kunde se replays efteråt. Frågan är om detta gör att spelet laggar på detta skumma vis då allting spelas in. Kanske är det därför även Uncharted 3 har sin skumma lagg? Hur som helst, något jag vill se om inte annat är förmågan att stänga av funktionen att spela in så att vissa servrar kanske kör utan det (för att se om felet beror just på detta).

Balansering/Bort med det dryga
Något som de säkerligen arbetar vidare på är att balansera spelet vilket är en självklarhet. Något jag funderar över ibland är bara hur nödvändiga vissa killstreaks är. Till exempelt, behövs det verkligen TRE olika helikoptrar att ropa in? Känns lite överflöd ibland. Sen finns det såklart bland perks vissa som bara borde plockas bort. Martyrdom såklart, som tillåter spelare att släppa en granat vid sin kropp när de blivit dödade. Final/Second Chance som gör att spelare som blir skjutna bara hamnar på marken och har chans att döda dig. Detta blir väldigt drygt i kombination med lagget då de faller ner på marken. Samt att det är ett antal frames under animationen då de faller ner på marken de är odödliga. Ibland har jag träffat så mycket som 5 skott innan personen dör för att odödligheten måste släppa. Vilket är oerhört mycket då man spelar på hardcore där folk dör på 1-2 skott. Sen är det frustrerande då inte ens headshots kontrar detta. Det är det minsta jag vill se ifall de inte tar bort denna perk helt. Skjuter jag en person rakt i huvudet så överlever han/hon inte och ligger på marken och chillar i 10s för att sedan resa sig upp igen. Sista som jag inte är helt hundra på är Tactical Insertion, förmågan att välja vart du spawnar efter att du dör. Den är trots allt tydlig, hittar en fiende den kan de vänta på din spawn och få en gratis kill. Men samtidigt används den oftast bara på fula sätt för att många ska kunna campa hårdare. De tar sig till en bra punkt att campa som kanske är svår att nå (vilket borde vara meningen) för att sedan lägga sin Tactical Insertion där och slipper nu springa den svåra vägen. Men som sagt, inte så jätteallvarligt men kan vara en jäkla dryg sak att stå ut med då man äntligen tar ut campern som äger upp ens lag (som ingen tycks bry sig om ens) för att han ska titta fram på samma punkt inte ens 10s senare.

Spawn points
Ett utav de största problemen i Modern Warfare har nog alltid varit spawn points. Jag har tyvärr ingen aning alls på hur de ska kunna arbeta sig förbi detta, allt jag hoppas är att de lyckats komma på något för att motverka den vanliga spawncampingen som så vanligt sker. Det är något som förstör spelupplevelsen något galet då man inte ens ges en chans att pusha tillbaka fienden.

Matchmaking/Ranking system
Sist men inte minst funderar jag över matchmakingen mellan lag. Allt för ofta verkar det vara obalans mellan lagen. På ena sidan har vi dem som tycks veta vad de gör och på andra så tycks de för första gången startat spelet. Ibland är det balansering mellan lagen men den tycks inte vara till nytta alls, man märker ingen skillnad. Så det jag funderat är om de borde försöka införa något ranking system. Just nu får man bara emblem för hur många gånger man levlat om sin profil, vilket i sig inte har något med skills att göra, bara att du spelat mycket. Men även de som spelat mycket kan vara ruggigt dåliga. Så det vore skoj att se någon poäng, ett rankingsystem, som mäter dina personliga vinster och förluster. Jag vet inte om det borde räkna med hela matchers vinster och förluster då det kan bero så mycket på hela laget om de är duktiga eller dåliga. Men kills, deaths och att du gör objectives. Detta gör det möjligt att kanske dela in folk i olika ligor (likt StarCraft 2) för att para ihop dem med lika duktiga spelare. Sen vore det skoj att faktiskt se vart man skulle platsa på en lista om den visades upp på nätet.

Det var nog det stora hela. I övrigt kommer jag faktiskt avvakta lite med köpet av Modern Warfare 3. Det blir nog inte ett köp direkt på releasen. Jag ska se om jag får chans att testa och se lite ordentligt utav dess multiplayer innan jag bestämmer mig så jag ser hur mycket de lyckats piffa till det. Vem vet, har de misslyckat totalt kanske det blir Battlefield 3 ändå.

När ett intresse växer så fördjupar man sig inom det mer och mer. Saker man tidigare kanske inte brydde sig om att tänka på kan nu spela stor roll. När jag var yngre brydde jag mig inte så mycket om vilka som stod bakom det spel jag hade framför mig på TVn. Men nu för tiden finner jag mig ganska ofta fängslad i texter och intervjuer med personerna som skapar vissa utav mina favoritspel. Jag kan sätta ansikten och känslor till det hela; ”det hära är en del av teamet som gav mig ett spel jag spenderade 100h på/hade riktigt kul med/fick mig att gråta” och så vidare. Jag kan inte svara på hur det varit för andra spelveteraner som hade lika brinnande intresse som mig fast innan min generation. Kan ske att spelskapares image fortfarande var viktig då (är den väl i stort sett alltid) men tror nog inte att det är på samma nivå som nu. I och med spelmässor som E3 och Tokyo Game Show, samt möjligheten att live streama via internet och att nyheter och uttalanden sprids på en ynka sekund världen över. Vi får möjligheten att läsa om vad spelskaparna tycker och tänker, samt hur en spelstudio tycks styras. Så man undrar, påverkar detta våra köp?

Till viss del vill jag säga. Men det är nog sällan som dålig image får folk att bojkotta spel. Se bara på Call of Duty, trots Bobby Koticks ganska dumma uttalanden om hur det inte ska vara kul att jobba och bara verkar vilja mjölka oss på pengar så säljer Call of Duty serien ändå i miljontals exemplar. Visst finns det de som väljer att inte köpa spelen men jag tror inte Activision som Kotick är chef för märker av detta särskilt mycket. Det som är viktigast är spelen och att folk är redo att betala sin slant för det. Även om nu Kotick verkligen är ett svin så glömmer vi det nog när vi sätter oss för att få killstreaks och headshot:a folk.

Men motsatsen då? Självklart har spelmarknaden omtalade företag som tycks lyckas undvika dålig publicitet. Ett sådant företag för mig vore Blizzard. Lustig nog så slog sig Activision ihop med Blizzard för ett tag tillbaka sedan. Kanske var det för att det blev som + och – som drar sig till varandra och fungerar bra ihop? Företaget heter egentligen Activision Blizzard men än idag skiljer jag på deras namn. Antagligen då Activision har oftast sådan negativ klang till sig medan Blizzard känns mera positivt. Blizzard är skaparna bakom stora spel som Warcraft (där med World of Warcraft), StarCraft och Diablo. Detta är spel som skiner. De skiner för att folket på Blizzard tagit sig ordentligt med tid att balansera spelen och få dem att flyta så bra det bara går. De gör oss inte besvikna heller när det kommer till musik eller artwork. En stor samling begåvade människor helt enkelt som går ihop för att skapa något vackert. Men utöver detta så när sen spelet väl släppts så överger de det inte helt. De ser istället över det, tycks lyssna en del på fans och fortsätter att patcha spelen. På detta vis överlever spelen mycket längre och växer. Helt klart en anledning till varför World of Warcraft klarat sig så pass länge som det gjort, och även anledningen till varför jag inte skulle bli förvånad om StarCraft 2 håller i 10 år till innan de tänker på att skapa en uppföljare.

Om jag fick lov att välja endast ett företag jag skulle få köpa spel utav i framtiden hade nog Blizzard blivit mitt svar. De har lyckats övertyga mig om att de arbetar hårt, vill inte ge ut ett ofärdigtspel som de inte är nöjda med själva och de fortsätter att ta hand om det i efterhand. Man kan tycka att de tar tid på sig med spelen, men vi vet att vi får något fint när det väl anländer.
Så min fråga till dig är; vet du något spelföretag eller team du litar på helt? Några som alltid lyckats leverera kvalité och ett spel du kan uppskatta. För även om det såklart finns många som gör bra spel så brukar de ibland göra snetramp och släpper spel som känns som att de är halvfärdiga eller just behövts mera finslipning. Eller kanske finns det något spelföretag/team du aldrig i livet skulle välja att lägga pengar på deras spel? Hur som helst, berätta.

Det är en konst att skapa en bra trailer. Vi har nog alla sett trailers som både lyckas och misslyckas med vad som är meningen med en trailer; att skapa hype. Hype betyder oftast att flera köper spelet när det väl släpps. En trailer kan till och med bli det avgörande för om du skaffar ett spel eller inte. Så jag tänkte dela med mig några utav mina favoriter.

StarCraft 2: Wings of Liberty – Ghosts of the Past Trailer
Anledning: Som bevis på att en trailer kan bli det som avgör ett köp eller ej. Jag velade inför StarCraft 2. Realtidsstrategi är inte min grej men har ändå alltid gillat StarCraft på grund utav sin stil. Så när jag fick se denna trailer insåg jag hur gärna jag faktiskt ville ha spelet. Men sen är Blizzard också gudar på att göra filmsekvenser i spel och likaså trailers.

Tags: GameTrailers.com, StarCraft II: Wings of Liberty – Ghosts of the Past Cinematic Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots – Courage is Solid Trailer
Anledning: Många älskar Metal Gear Solid 4, men många hatar det också. Fast något jag tycker alla borde kunna enas om är att denna trailer är skönt cliché som får en att skratta. Därför vinner den en plats bland mina favoriter.

Tags: GameTrailers.com, MGS4: Guns of the Patriots – Courage is Solid Trailer HD (Japanese Subtitles), PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Uncharted 2: Among Thieves – Official Trailer / Fortune Favors Trailer
Anledning: Jag kunde ärligt talat inte bara välja en utav dessa. Den första, Official Trailer, är ett snyggt hopkok med snabb och explosiv action som stegvis får adrenalinet att pumpa för att till sist nå ett klimax som resulterar i en ”måste ha”-känsla. Den andra, Fortune Favors Trailer, är en mycket lugnare trailer men ack så snygg. Med den konstanta slowmotion effekten där vi kan studera karaktärernas rörelser och ansikten blandat med vackert komponerad musik gör detta till en utav de stiligaste trailers jag vet.

Tags: GameTrailers.com, Uncharted 2: Among Thieves – E3 09: Official Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Tags: GameTrailers.com, Uncharted 2: Among Thieves – GC 09: Fortune Favors Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Mass Effect 2 – Launch Trailer
Anledning: För att ingen annan trailer kan beskrivas episk på ett lika starkt sätt. Denna trailer ger mig ännu rysningar och tårar emellanåt, och varje gång får jag sådan lust att spela om spelet.

Tags: GameTrailers.com, Mass Effect 2 – Launch Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Så berätta; har någonsin en trailer lyckats få dig att köpa ett spel? Eller blev du kanske så tagen utav den att du fick rysningar/tårar av att se den? Länka gärna.

Jag står på en sanddyna. Ser mig runt ikring för en stund. Överallt; sand. Vackert glimmande så långt jag kan se. Som guld. Vid horisonten skymtar jag ett berg som utstrålar ett sken. Känslan inom mig säger att det är dit jag ska, det är där jag hör hemma.

Vid sanddynans slut ser jag ett antal stenar, som små pelare sticka upp ur sanden, och en bit längre bort bland dem något som ser ut som en gammal ruin där något mera skiner. Jag tar mitt första steg ned för sluttningen och glider försiktigt ned för den fina sanden. Vandrar emellan stenarna och bort emot ruinen.
Dess väggar har rasat samman, vilket bekvämt nog gör det enkelt att klättra upp på den för att nå skenet. När jag närmar mig det fladdrar plötsligt tygbitar fram ifrån ruinens sprickor. Dessa syr magiskt ihop sig, fäster sig i min röda mantel jag redan bär på mig och blir en söt liten dekoration som fladdrar vid min nacke.
Ifrån denna lilla ruin ser jag hur spåret utav stenarna fortsätter, jag skymtar även flera tygbitar som fladdrar bland dem. Så jag tar ett hopp ner i sanden, landar mjukt och fortsätter följa stenarna. En ny, större ruin skymtas längre fram och min nyfikenhet lockar mig i dess riktning. Väl framme inser jag att även dennas vägg har rasat samman, men så pass att jag kan gå in i det som ser ut att en gång varit det enda rummet. Längs med väggen står statyer, något slags altare kanske. När jag närmar mig börjar statyerna skina och det blir mörkt för mina ögon.
Jag ser, målningar. Ristat i sten. Vad jag ser är ett antal personer iklädda mantlar likt mig själv. Bilden förändras, några faller till marken. Bilden förändras igen och de fallna kropparna ersätts med…små pelare av sten.
Ögonen öppnas igen. Kliver ut ur ruinen. Ser ut över de kanske hundratals stenpelarna jag följt. Har detta varit vandrare, likt mig själv, som misslyckats med den resan jag just påbörjat? Eller är det möjligtvis de som bodde här då dessa ruiner ännu stod hela? Väljer att inte tänka för mycket på det, min resa har just påbörjats och det vore onödigt att redan börja oroa mig. Så jag fortsätter emot berget vid horisonten.

Kommer fram vid en brant sluttning som ser ut att forma en krater mitt i öknen. Längs med kanterna syns flera ruiner, och i dess mitt något som ser ut att ha varit ett torn. Bestämmer mig för att utforska dess topp och glider iväg. Tornet är ganska högt och jag tvingas leta mig runt lite för att finna platser där jag kan hoppa och ta mig upp. Väl på toppen fladdrar fyra slitna flaggor i vinden. Något inom mig känns som att det vill ut när jag står emellan dem. Jag tar i med hela kroppen och ur munnen min hörs en klar ton som ekar mellan ruinerna. Flaggorna reagerar på tonen och blir hela igen. De tynar bort och ur tornet väller nu tygbitar i mängder för att dansa runt mig. Väljer att se om dessa reagerar på min röst också. Ett djupt andetag, tonen som släpps fri, och de små tygbitarna virvlar starkare om mig. Så starkt att de sveper mig upp i luften och för mig vidare framåt till en ny platå.
Framför mig har jag nu flera konstiga statyer, samt en enorm port. En efter en börjar statyerna skina då jag närmar mig dem. Till sist skiner de alla och framför mig uppenbarar sig en vit gestalt. Gestalten skiner starkt och reser sig högt över mig att jag tvingas titta upp för att möta dess blick. Det blir svart igen.
Flera målningar. Samma folk igen. De tycks bygga något. Dessa ruiner kanske? Jag hinner inte förstå mycket innan jag öppnar ögonen igen. Gestalten står kvar. Den ger ifrån sig en liten boll av sken som svävar långsamt fram emot mig och tycks försvinna ihop med min mantel. Jag blickar ned på den och inser att den blivit given nya mönster. Tittar upp igen men till förvåning är gestalten borta, men de enorma portarna bakom där den stod glider nu upp så att min resa kan fortsätta.

Väl på andra sidan möts jag utav ett hav av sand. Bokstavligt talat. Sanden ser ut att röra på sig i lugna vågor mellan stenar och sanddynor. I mitten utav detta hav reser sig tre enorma pelare, och på den högsta ser jag åter igen ett sken. Jag förstår att jag måste nå denna plats för att min resa ska kunna fortsätta då vägen framåt är blockerad utav klippor. Vid flera utav de små sanddynorna som utgör öar i denna dal skådar jag ytterligare flera flaggor fladdrandes i vinden. Jag närmar mig den första och precis som innan tar jag i med en ton. Mindre tygbitar slinker nu fram ur klipporna jag står på och skapar en bro av vackert rött tyg upp till den första pelaren. Nu förstår jag hur jag ska nå toppen och ödslar ingen tid utan beger mig direkt emot nästa flagga. Min ton ekar åter, flera tygbitar som letar sig fram och ännu en bro har blivit skapad mellan de två första pelarna. En kvar nu. Tar mig fram till den sista flaggan och ser på hur sista bron blir skapad. Vägen till toppen är färdig.

På vägen tillbaka tdit där vägen upp börjar hör jag något. En ton. Jag vänder mig och ser en person i röd kappa, precis som jag själv, närma mig. Han/hon kommer fram och ger ifrån sig flera toner i ett försök att tala med mig. Jag svarar tillbaka med en lugn ton. Han/hon hoppar upp och ner följt av flera toner. Det verkar som jag funnit mig en reskamrat i denna öken. Jag väljer att kalla honom Bob då det alltid verkat skoj att ha en vän vid det namnet. Det glädjer mig att jag funnit en vän i detta land som känns så öde. Bob verkar också glad om jag tyder hans hoppande korrekt.
Vi båda beger oss nu upp för broarna utav tyg och når toppen. Nya statyer som skiner när vi närmar oss pryder platån vi står på och när alla skiner visar sig den vita gestalten igen. Jag och Bob knäböjer inför den. Min syn svartnar igen och en ny vision tar form. Förstår ännu inte vad allt detta ska betyda. Känner mig bara mera förvirrad när visionen släpper. Gestalten avger åter igen en boll av ljus, en som svävar emot mig och en emot Bob. De ansluter sig till våra mantlar och flera mönster visar sig. Gestalten försvinner framför oss och kort där efter så delar sig fallet av sand framför oss för att visa oss en väg igenom klippväggen.

Mera sand och sol möter oss på andra sidan. Inga ruiner denna gång vad vi kan se, bara sand. Så vi beger oss framåt och upp på den högsta sanddynan vi kan för att få utsikt. Mycket riktigt finner vi något att leda oss framåt, en liten ruin ligger en kort bit ifrån oss där en ny flagga vinkar oss välkommen. Vi båda tar till ton och något nytt kryper fram ur sanden. Det är gjort utav tyg som det mesta annat jag stött på, men större än de små tygbitarna sen innan. Det ser nästan ut som en drake man brukar vara ute med under blåsiga dagar. Den flyger upp genom luften, dyker ned under sanden och dyker kort där efter fram lite längre fram för att fortsätta sväva vidare. Både jag och Bob reagerar likadant och vi båda sätter fart efter den. Vi hoppar över sanden och jagar efter tygdraken. Den tycks nästan leka med oss så som den ibland sveper runt oss ett varv innan den fortsätter sväva framåt. Det hela blir till en lek. Jag glömmer berget vid horisonten för en stund och det är bara jag och Bob som leker. Tygdraken kommer en bit ifrån oss så jag ökar farten, ska minsann visa Bob hur snabb jag är. När jag nästan hunnit ifatt tygdraken igen skiner himlen upp starkt. Jag ser uppåt och vad som ser ut som en stjärna ser ut att landa en bit bort bakom sanddynorna. Efter att ha stirrat på himlen en kort stund, stum av det jag nyss sett, vänder jag mig om för att se om Bob också såg det hela. Men Bob är borta. Jag ser mig runt efter hans röda mantel, ropar högt men får inget svar. Bob är försvunnen. Kanske var han för långsam och han inte med mig och tygdraken. Vandrade han fel mån tro? Jag kan inte låta bli att tänka på gravstenarna vid min färds början för en kort sekund. Vänder mig åter om och ser emot horisonten, emot det skinande berget, och fortsätter med ensamma steg igenom öknen. Ner i en ny dal där sand virvlar så starkt att jag knappt ser vad som är framför mig. Jag är helt ensam.

———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———- ———-

Bob må vara ett påhittat namn men han är en riktig person som var min vän för en kort stund. Jag kommer aldrig träffa eller prata med honom igen då ingen utav oss riktigt visste vem den andre var. Men det var med Bob jag delade min första upplevelse utav Journey, och för det är jag tacksam. Detta inlägg är tillägnat dig Bob, vem du än var. Jag hoppas du når berget en vacker dag.

Tags: GameTrailers.com, Journey – Debut Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Vilken siffra man väljer så betyder det samma sak för idag. Jag har blivit ett år äldre. Man tänker inte längre på det. Det är aldrig samma sak som när man var yngre och såg fram emot det. Men det är anledning nog att invänta sina vänner som snart kommer på besök. Jag hoppas att få utmana folk i några matcher Bomberman då det kan vara mitt favorit partyspel. Jag har också förberett ett längre inlägg som jag ska posta direkt efter detta. Det är långt så jag hoppas att någon orkar läsa. Var nämligen en ganska speciell upplevelse.

Att jag är hype över kommande Uncharted 3: Drake’s Deception till PS3 är verkligen ingen underdrift. Spelet tar fram den största fanboyen inom mig och jag blir lyrisk bara av att diskutera spelet. Under årets E3 var det uppvisningen utav Uncharted 3 som lockade fram tårarna då min hypemätare gick i taket. Så när Naughty Dog nu låter oss precis som inför Uncharted 2: Among Thieves få testa betan utav multiplayer delen till spelet är jag inte seg på att ta hem den.

Multiplayer var ganska kul i Uncharted 2. Jag spelade det lite då och då och fick känslan utav att det skulle kunna ha potential, att det kan bli något jag gärna spelar mera. Så det var lite med förhoppningar jag satte mig med betan, speciellt då jag hört att de ska ha lagt mycket tid på att göra en bra multiplayer del. Det har talats om att fånga den cinematiska upplevelsen ifrån single player även i multiplayer vilket fick mig extra nyfiken. Snack om en bana som utspelar sig på bilar i hög hastighet som jagar ett godsflygplan lät helt klart coolt. Men med upplevelsen framför mig så känner jag inte längre någon hype för multiplayer delen.

Jag har spelat en okej bit i betan. Har tagit mig till level 26. Ja, du hörde rätt; level. Detta är ett utav de nya inslagen. Likt Call of Duty så ökar du i EXP genom att spela matcher. Nya nivåer låser upp nya saker att köpa i form av vapen, tillägg till vapen, killstreaks, perks och emblem. Matcherna ger dig även pengar som du behöver för att köpa dessa saker efter att de låsits upp. Detta gör att spelet erbjuder en del mera customization än tvåan men tyvärr känner jag ingen balans mellan sakerna. En hel del perks vet jag inte ens varför de finns. Varför vill jag ha en dålig kill cam när jag istället kan få två tillägg till mina vapen? Som förövrigt är galet bra. Rapid Fire samt extra Magazine Size på en AK-47:a blev ganska insane vilket märks tydligt i början då du möter folk med denna uppsättning men du själv inte har tillgång till den ännu.
När det gäller customization på karaktärers utseende hoppas jag att det kommer mycket mera i det hela spelet, samt att det blir lättare att låsa upp nya saker. Du låser upp dessa genom att samla skatter under matcherna som fiender kan tappa när du dödat dem (tappas en skatt åt dig kan ingen annan sno den snällt nog, men andra kan hjälpa dig att plocka upp den om du dör). Jobbigt nog krävs det galet många ibland för att låsa upp olika klädesplagg och de kräver specifika skatter men det är random vad som tappas, ibland kan även dubletter uppstå. Så det vore roligt att se större möjligheter här att enklare skapa sig en personlig karaktär.

Förutom detta så den dära ”cinematiska upplevelsen” de talat om gör snarare online upplevelsen jobbigare. Deras försök att göra det mera cinematiskt är sådan att till att börja med så börjar varje team deathmatch med en kort video på ca fem sekunder där man får se sitt team anlända på banan. Där efter då? Jo, visst må det vara cinematiskt när taket i det brinnande huset ramlar in, eller när ett skjul sprängs, eller ett flygplan sveper ner över banan, men lägg till att alla dessa händelser kan orsaka en plötslig död för dig helt på måfå. På banan ”Chateau” utspelar sig allt kring ett brinnande hus och står du på fel ställe när hustaket ramlar in (vilket som tur är bara sker på en plats men man vet aldrig när) så dör du. På banan ”Airstrip” där spelarna springer runt mellan hangarer på en flygplats kan ibland ett flygplan svepa ner över banan och smattra med sitt maskingevär emot en stackars spelare som riskerar att dö om han befinner sig utomhus. Det finns också ett skjul som många väljer att gömma sig i med sniper då det är på ett hustak men som riskerar att sprängas helt på måfå. Det finns matcher då det aldrig sprängs också, men står du nära eller i det då det sker, då dör du. Man lär sig acceptera detta men det är oerhört trist och kanske till och med frustrerande då det sker när du just precis ska till att döda en motståndare och han blir räddad på grund utav detta.
Det är även på ”Airstrip” vi får uppleva ”banan som utspelar sig på fordon i jakt på ett godsflygplan”. Jag hade fått intrycket att de talat om detta som en hel bana som skulle kretsa kring detta event. Men tydligen blev det bara de 2-3 första minutrarna utav banan som detta sker, sedan flyger planet iväg och bilarna svänger in på en mera standard arena mellan hangarerna. Men tur är väl detta då det tyvärr är ganska drygt att spela detta moment om man hamnar ute bland bilarna. Så länge du står inne i planet är det lugnt men att hoppa mellan bilarna kan vara rätt hemskt. Du står öppet och det är svårt att hoppa mellan bilarna vilket rätt ofta får dig att ramla ner och dö på asfalten. De åker dessutom omkring så ibland kan du hamna på en bil som står dåligt till och du inte kan ta vägen någonstans. Så för min del är det skönt att momentet bara varar dessa få minutrar, hade det varit en hel bana hade jag nog aldrig stått ut.

Det var väl det jag kan säga om min upplevelse utav betan bland dem nya sakerna. Något jag är sur över att de inte rättat till sen tvåan är också att alla matcher hade en skum känsla av lagg. Jag träffar där jag skjuter, men det sker fortfarande oerhört ofta att både jag och min motståndare dör samtidigt. Tänk efter nu om du spelat andra online spel i ett tempo som detta, Call of Duty fungerar bra som exempel. Hur ofta kan du ärligt säga att du varit med om att du och din motståndare dör exakt samtidigt? Alltså att ni knivar varandra samma hundradel eller skjuter varandra på pricken samtidigt. Jag kan inte minnas någon gång. Om det skett så kan jag säkerligen räkna antalet gånger på en hand. I Uncharted är det inte ovanligt att det skulle ske fem gånger per match. Vare sig jag och någon möter varandra och skjuter med gevär, eller om vi melee:ar. Det jobbiga är att i Uncharted krävs det två slag med melee för att sänka någon. Jag slår första slaget först väldigt tydligt, han är ca en halv sekund långsammare. Jag slår mitt andra slag, men han hinner få in sitt andra också trots att jag hör dunsen utav mitt slag redan innan. Så han blir däckad och en halv sekund senare (när han redan börjat falla till marken) får jag ett ‘osynligt’ slag i ansiktet som däcker mig också. Detta är något som borde åtgärdas då det förstör rätt mycket utav känslan. Har man flyt och det går bra vill man inte dö utav en sådan fånig sak. Rätt ska vara rätt, är jag snabbast på att reagera då är det ju jag som ska vinna.

Så tyvärr Naughty Dog, kul att ni försöker, men ni får nog försöka lite till och lite hårdare. För som det är nu så visst kan Uncharted 3 multiplayer bli helt okej att leka lite med ibland, men jag tror nog att jag precis som med tvåan inte kommer att orka bry mig så vidare mycket. Men så länge de behåller möjligheten att ta foton ifrån sina replays i Cinema Mode är jag glad då man kunde skapa mycket snyggt där. Det är nog den största behållningen jag får ut utav det hela, förutom single player då. Vilket är det jag nu riktar min hype på. Även om multiplayer tyvärr inte tycks bli något för mig så är det single player upplevelsen jag vill åt, och den tror jag de kommer sätta mitt i prick som de lyckats med dem senaste två spelen. Jag ser fram emot 11.11.1 lika mycket som innan och är inte ett dugg rädd för att bli besviken otroligt nog.

Tags: GameTrailers.com, Uncharted 3: Drake’s Deception – Multiplayer Debut Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Update: Något jag glömde att nämna som också är väldigt stort under multiplayer matcherna är såkallade Power Plays. Dessa kickar in då och då när ett lag ligger under märkbart mycket. Detta är helt enkelt att laget som ligger under får en liten fördel för att ha chans att komma ifatt motståndarlaget. Det kan diskuteras hur rättvist det är egentligen men det är mest till för att ge alla en chans att vinna. Jag har inget direkt emot detta då oftast är det ganska vettiga fördelar det handlar om. ”Marked Man” gör en spelare i det ledande laget synlig på hela kartan som blir värd mera poäng. Ett annat läge gör alla spelarna i det ledande laget synliga men fortfarande värda normal mängd i poäng. Dessa är okej. Det går fortfarande att försvara sig och är man på sin vakt så överlever man den minuten det varar. Men när ”Double Damage” sparkar igång är det bara att gömma sig som gäller. Det är vad det låter som, laget som ligger under gör plötsligt dubbel skada (med skott och melee). Enda sättet att lyckas döda någon som har detta är på avstånd med ett sniper, nära med en shotgun eller lyckas ta personen helt obemärkt så att han/hon inte hinner reagera. Men oftast är detta en sådan stor buff att det blir ganska ensidigt. Så jag tycker att det hela fungerar, så länge det inte handlar om någon extrem fördel. Glöm inte att det ledande laget fortfarande kan bli uttråkad utav att dö så enkelt, bara för att man leder ska man automatiskt inte känna att man har tråkigt.

Format: PlayStation 3 (PlayStation Network)
Genre: Shooter, Third-Person
Utvecklare: Housemarque
Utgivare: Sony Computer Entertainment

Zombiespel finns det gott utav. Men av god anledning också, zombies är en sådan ‘ingrediens’ i spel som kan skapa uppmärksamhet. Man skulle kunna slänga in zombies i det mesta och alla zombie fans skulle i alla fall ta sig en titt på spelet för att se vad det handlar om. Tänk dig själv bara; Zombie Sims, Zombie Pokémon och andra kombinationer skulle kunna uppstå. Andra tar redan vara på detta genom att slänga in zombies i spel som Call of Duty och Red Dead Redemption. Det finns en charm med dem levande döda, samt att de är många och vi kan skjuta dem med gott samvete, helst i huvudet.
Dead Nation är som väntat ett zombie spel och funnits tillgängligt ett tag på PSN. Anledningen till att jag inte skaffat det förens nu är för att jag inte tänkt alls att skaffa det, utan tog det som ett utav mina gratisspel efter att PSN varit nere. Så då lyder frågan, hade det varit värt att betala för detta spel, eller var det tur at jag fick det gratis?

Spelet är skapat utav Housemarque som också är utgivare utav spelet Super Stardust HD till PSN. Stardust är ett väldigt bra spel så jag hade känslan utav att Dead Nation varit i goda händer under sin utveckling och hade därför ändå en del förväntningar på spelet. Min första spelomgång blev ganska förvirrande. Det förklaras lite kort om saker men tog ett tag ändå att vänja sig och förstå hur allt fungerar. Detta avskräckte mig och det tog nog en vecka innan jag plockade upp dosan igen. Men då jag nu var mera beredd på vad jag satte mig med och dessutom fått veta ifrån en vän att det går att finna loot i alla hela bilars baklucka innan man spränger den så blev det enklare och jag fick chans att uppgradera mera.
Spelet ses ur en vinkel snett ovanifrån som diverse andra spel som Diablo till exempelt, detta kan vara lite jobbigt ibland då man hamnar nära väggar där zombies kan gömma sig men också hemligheter kan finnas. Men för det mesta gör kameran sitt och ligger i ett bra läge, det är bara ibland som det kan kännas som att den borde vridas lite. Spelet styrs väldigt enkelt som andra shooters nu för tiden, du styr din karaktär med vänster analog, siktar ditt vapen med högra och skjuter sedan med R1. Zombies kan ibland tappa lådor med ammunition eller helande men oftast köper du ammunition i affärerna vid varje checkpoint under banorna och helande får du ifrån automater runt om på banan eller ambulansbilar. Pengar får du genom att döda zombies men också som nämnt innan genom att öppna bakluckorna på bilar som inte redan är förstörda. Pengarna används sedan vid checkpoints för att uppgradera dina vapen eller köpa nya. Nya vapen att köpa låses upp efter varje ny bana och det är totalt 10 banor under hela spelet. Dessa finns att spela igenom på fem olika svårighetsgrader för den som känner för det, själv spelade jag allt på Normal och hade svårigheter under vissa banor. Men ska nog vara möjligt att dra upp snäppet ett steg till, men sen finns det ytterligare två efter det. Därför är det skönt att veta att du kan bjuda med dig en vän på din tur genom staden i hopp om att överleva. Detta går att göra över internet med varsin PS3:a eller lokalt med varsin kontroll. Skärmen blir inte delad i två rutor heller utan allt sker på samma skärm och ni tvingas hålla ihop. Detta är ändå något som man bör då det blir mycket lättare att försvara sig som vanligt när det gäller zombiespel. Tyvärr vet jag att vissa kan anse det förvirrande med två karaktärer på skärmen mitt bland alla dessa zombies. Jag vet att när jag spelade själv kunde det bli väldans massa saker på skärmen. Något som mera är väldigt jobbigt är att när din healthbar går ner lågt så blir skärmen röd vilket försämrar din sikt ytterligare. Så när du har ett 50-tal zombies som redan jagar dig känns det redan jobbigt nog. Släng där med in att det finns special zombies som hoppar, sprängs eller skriker efter flera zombies så förstår du vilken fest det är. Men detta är små irritationer och spelet är ändå ett riktigt bra shooter. Under de tio banorna växte bara min vilja att spela mera och uppgradera mina vapen. Tio banor kan låta som lite men då spelet erbjuder dig att ta dig an högra svårighetsgrader och även kunna spela tillsammans med en vän så behövs det inte mera. Varje bana tar dessutom ca 20-30min att klara första gången och spelets sista bana är helt klart något att se fram emot.

Om jag hade betalat dem 120kr spelet egentligen kostar hade jag faktiskt inte klagat. Visst känns pengarna men det känns som att man får valuta för dem. Så länge du är redo att spela om spelet och helst har en vän du kan spela med så är det köpvärt. Housemarkque har lyckats leverera ett lagom intressant men främst kul zombie shooter vilket är det enda vi egentligen borde ha som krav när det kommer till denna typ av spel. Storyn struntar vi ändå i. Så känner du att du vill döda zombies och inte orkar vänta på Zombie Island kan Dead Nation mycket väl kunna stilla din törst. Själv ska jag nog finna mig en kompis och spela igenom på högra svårighetsgrad nu när jag klarat Normal ensam.

Tags: GameTrailers.com, Dead Nation – Know Your Enemy Trailer HD, PC Games, PlayStation 3, Xbox 360

Som det märks har jag inte skrivit på ett väldigt bra tag. Finns väl egentligen inte någon vettig anledning till varför jag inte gjort det, det är trots allt inte så ansträngande att skriva ett inlägg då och då. Man behöver bara ta sig tid att sätta sig ner så kommer det oftast något. Tid jag haft men helt enkelt inte tagit mig. Förutom att spelat en hel del spel som en gamer gör så har jag studerat, men studierna avslutades för ett kort tag sedan så plötsligt finner jag mig ha mera lust att skriva här igen. Måste bara finna den dära energin. Har antecknat lite ämnen jag ska kunna skriva om och har dessutom klarat en del spel jag vill nämna. Självklart kommer vissa vara utdaterade när jag väl lägger upp det men känner ändå att de tåls att nämnas. Tror det kommer kunna bli bra. Får se hur mycket krut man ska orka lägga på det hela. Men det avgör tiden. Nu är mitt té klart så ska ta och hämta det. Flera inlägg är väntade iaf, funderar på att skriva om Dead Nation nästa gång.